.

De senaste dagarna har det inte blivit så många inlägg, mest för att jag bara legat såhär. Varvat Truman Capote med Downton Abbey och trasiga crêpes. Tröga morgnar med mycket kaffe och bara dåsande med allt för mycket internet.

Vad jag har kommit på med mig själv under dessa dagar är att jag konstant måste påminna mig själv om att det är okej att inte göra något. Att inte ens behöva ”mysa med god choklad och en bra film” som man fortfarande kan romantisera på många sätt (som jag själv också gör). Utan verkligen inte behöva göra någonting. Den konstanta pressen av att tiden aldrig räcker, allt som ska göras, allt som ska upplevas, allt som ska minnas.

Jag älskar visserligen mina dagar, när jag går upp tidigt, hinner med morgonyoga, förmiddagskaffe och veckans föreläsning innan klockan slagit halv elva. Oftast när det inte blir så, får jag ont i magen, blir tung i kroppen och ångest för att jag inte hinner med allt just precis då. Men ibland så finns det bara ingen ork och jag måste påminna mig ständigt om att det faktiskt är okej.

Anledningen varför jag skriver det här, är för att jag är nästan helt säker på att jag inte är den enda som behöver påminnas om just detta.

Så. Dagens mantra för mig är: det är okej att inte göra någonting ibland.